Angkor Wat

Efter en 6 timmar lång bussresa från Phnom penh landar vi i Siem Reap. 4 månader av resande har härdat oss och trots en ej existerande AC, hårda säten och oupphörlig flingflong-musik så gick resan fort. Vi checkade in på ett 3-stjärnigt hotell (hela 120 kr natten!) och gick och la oss.

Dagen efter var det min födelsedag!

Jonas hade stora planer. På morgonen gjorde han i ordning skumbad (badkar!!!) och fixade chokladpannkakor till frukost. Vi skulle just ge oss ut på stan för att hitta ett bageri när Jonas börjar känna värk i ryggen och magen. Värken blir mer och mer intensiv och tillslut bestämmer vi oss för att ta en snabb visit förbi akuten innan vi fortsätter med födelsedagsfirandet. Väl på sjukan konstaterar läkaren att Jonas har mikroskopiska blödningar i njuren. Wtf? Läkaren skriver ut antibiotika (den enda medicin asiater känner till?) och painkillers och skickar hem oss med förmaningar om att Jonas inte får anstränga sig. Tillbaka på hotellet igen har han så ont att han ligger och gråter. Vi försöker med varma bad, förband och tabletter och efter en timme lugnar det sig. Jag fixar roomservice till Jonas och sticker sedan ut på jakt efter en tårta. I brist på jordgubbstårta blir det en med choklad och sweetmilkglasyr. Yummy! Vi ligger sen i sängen resten av dagen iklädda partyhattar, äter tårta och kollar på film.

Torsdag. Jonas mår bättre! Vi går upp, äter frukost och ger oss iväg till tempelstaden Angkor Wat. Vi har hyrt en Tuk Tuk med chaufför för dagen (15 amerikanska dollar) och blir skjutsade mellan alla tempel(ruiner) under några kulturella timmar. På kvällen är vi helt slut men trots det somnar vi sent.

Fredag. Midsommarafton! Dock inget som uppmärksammas här. Vi gick upp halv fem på morgonen och åkte (samma Tuk Tuk) ut till Angkor Wat för att se soluppgången över templet. Det var fullt med folk och alla trängdes med sina kameror tryckta mot näsan. Jag och J tittade på varandra och genom en tyst överenskommelse lät vi kameran glida ner i väskan och sen stod vi bara och höll om varandra medans solen sakta steg. Vi tog inte en enda bild.

Resten av dagen spenderades med att kolla in fyrtioelva andra tempel och vid 4-tiden höll träningsvärken efter alla trappor på att ta kol på oss.

På söndag lämnar vi Kambodja och åker tillbaka till Thailand. Planen är att stanna 4-5 dagar på Koh Chang och bara ta det lugnt innan vi reser upp till Bangkok. Efter mer än 4 månader på resande fot känner vi oss nöjda och ser fram emot att få komma hem och träffa våra familjer och vänner.

Over and out

Sofia

 Buss Phnom Penh-Siem Reap

 Sjukanpassat födelsedagsfirande