Tsunami

Gårdagen Blev ganska spännande. Jag låg på stranden med musik i öronen och klockan var runt fyra. Jonas sitter på verandan och läser när Caitlin, en tjej från Kanada kommer över och säger att det råder tsunamivarning och att vågen förväntas komma om ungefär 1-2 timmar. Jonas kutar ner på stranden och försöker så lugnt och pedagogiskt han kan förklara läget. Inte så lugna, faktiskt ganska panikslagna packar vi ihop det viktigaste, pass och vatten, och springer bort till våra kanadensiska vänner som också fått varningen. Jenny, som är brorsdotter till Barry (ägaren till bageriet längre bort på stranden), vet vart vi ska evakueras och i samlad trupp beger vi oss upp i bergen. Gruppen växer och vi sluter upp med några amerikanska turister. Sen råder en lång spänd väntan inne i den överbelamrade "mountain resort"-restaurangen. Tiden för när vågen ska komma skjuts upp hela tiden och vårt sällskap börjar ta fram nödprovianten. Vi vet inte riktigt hur mycket info folk där hemma i Sverige får men Jonas pappa och syster och min kusin Christina ringer för att se att vi sitter i säkerhet. Det börjar delas ut flytvästar och TVn rapporterar live från platser där folk flyr i panik. Dock är stämningen runt vårt bord på topp och evakueringen blir till fest dit fler och fler ansluter sig. Kl 21 är varningen hävd och Koh Lipe har knappt känt av någon våg. Glada i hågen fortsätter vårt gäng till närmsta bar (som får igång servering och kök med en effektivitet som tyder på att de alla gjort denna procedur många gr förr). Kvällen slutar i Scotts bungalow där vi sitter på verandan och dricker lite groggar och pratar om dagen, lättade och med en känsla av att ha gått igenom något stort tillsammans. 

Idag är vår sista dag på Lipe innan vi åker vidare mot Langkawi. Känns helt okey och vi är redo för nya äventyr. 

Over and out
Sofia