Our kind of paradise

Efter att ha klivit av planet på Bali fattade vi inte ens att vi gick genom passkontrollen. Vi ansökte om Visa on arrival, betalade 50 dollar och visade upp Visat ännu en gång för en man som knappt kollade på det eller passet. Sen var vi inne. Men, har de ingen passkontroll här?, undrade vi. Well, that was it. Vi som några dagar tidigare köpt flygbiljetter tillbaka till KL, bara för att ha en utresebiljett ur landet, behövde aldrig ens förklara att vi inte ämnade stanna längre än 30 dagar. Nåja, den kostade bara 140 kr så jag antar att vi överlever det ekonomiska nederlaget.

 Efter att vi plockat upp ryggsäckarna kom vi på att ingen av oss hade fört över några pengar till våra kort. Alltså kunde vi inte ta ut veckans ranson av pengar förns vi hittat ett ställe med WIFI. Men för att använda Cafèrnas WIFI behövde man köpa något och de enda pengarna vi hade var Ringgit. Efter lite övertalande gick ett cafè dock med på att låta oss använda deras nät och kontot fylldes på. Då kom nästa problem. på flygplatsens ATMs kunde man högst ta ut 100 000 Rupiah per uttag... det motsvarar ungefär 80 kr. Vi betalar 40 kr/uttag, bara i avgift. Kändes inte helt bra. Tillslut kom vi överrens med en taxichaufför att köra oss till en riktig ATM där maxuttagsbeloppet var högre än 80 kr...

 Sofia hade några dagar tidigare hittat ett erbjudande på Agoda på ett nybyggt litet hotell som låg en bit utanför Denpasar. Hotellet hade WIFI, pool, gratis frukost, AC, och allt annat vi brukar välja bort pga att det brukar vara för dyrt. 166 kr, det tar vi. När vi kom fram mitt i natten hade vi nästan räknat med att få skrika och banka på dörren för att få komma in men personalen var vaken och verkade vänta på oss. Vi var de enda gästerna och de serverades välkomstdrink och vi fick chansen att välja rum själva. Vi trivdes direkt. När jonas dessutom fick veta att poolen hade dygnet-runt-öppet blev han som euforisk!

Idag har vi kollat in Sanur Beach och försökt få tillbaka lite av den solbränna vi tappade i KL.

 Hoppas vädret är fint hemma och att våren är precis så härlig och nyckfull som vi minns den!

 Over and out
Sofia & Jonas

Next stop: Indonesia

För 1 timme sedan checkade vi ut från Furama och nu sitter vi och äter brunch på Starbucks. Vårt flyg går om 5 timmar så vi har lite tid att slå ihjäl. 

 Det blev 10 dagar i KL denna gång. Lite mer än planerat men så kul vi har haft det! 

 Igår vandrade vi runt i Times' square för att göra lite nödvändig shopping. Sofias underkläder har mystiskt nog försvunnit längst vägen och de flesta tröjor och linnen är mer än sunkiga. Sen firade vi av sista kvällen på Chicken Heaven. Vi har aldrig ätit så mycket kyckling och sushi som i KL! I början av vistelsen hittade vi en sushirestaurang som hade den bästa sushi någon av oss någonsin har ätit, och priset var löjligt. 22 svenska kronor för en stor sushi. Denna blev vår lunchfavorit och om det är sant som de säger, att man blir vad man äter så är jag och Jonas rå lax och tonfisk, inlindat i sötat ris, doppade i soya och wasabi. 

 Over and out
Sofia & Jonas

Waterfall

I morse gick vi upp tidigt, redan vid halv sex. 20 över sex tog vi en taxi ut från staden mot Kanching Rainforest Waterfall. Strax efter sju kom vi fram, lagom för att se solen gå upp. Vi knatade in i regnskogen och började klättra upp för bergen. Det fanns totalt 7 "levels" av vattenfall och vi ville klättra högst upp. Dock mellan 6e och 7e tog det stopp, berget var alldeles för halt och vi kände att risken att ramla och göra illa sig var alldeles för stor. Vi stannade och badade innan vi klättrade ner igen. Vattnet var kallt, kanske runt 18 grader och det svalkade skönt efter den ansträngande och svettiga klättringen.

Batu Caves

Idag tog vi tåget ut ur staden för att besöka Batu caves. Ett hinduiskt tempel som ligger uppe på ett berg. Man går dit upp med hjälp av trappor och det var en rätt ansträngande promenad. Väl uppe var utsikten magnifik och templet storartat.

 Igår bokade vi flygbiljetter till Bali, och på söndag lämnar vi Malaysia för denna gång. Kuala lumpur kommer alltid ha en speciell plats hos oss, men nu är det dags för nya äventyr.

 Over and out
Fia & Jonas

you and me against the world

Här kommer lite bilder från de senaste dagarna.

 Vill samtidigt passa på att ta tillbaka allt om att Kuala Lumpur skulle ha dålig mat. Om man vet vad och vart man ska leta så finns det. Massor.

 Over and out
Sofia

Under ytan

Chinatown, svett och en undervattenkamera

Igår traskade vi bort till China town. Hotellpersonalen försökte desperat få oss på bättre tankar än att promenera, och ta taxi ist. bah, sa vi, vi gillar att gå. Långt var det väl inte, 25-30 min, men staden är inte riktigt anpassad för gångtrafikanter. Vi tvingades korsa stora vägar utan övergångsställen (fast det är nog lika illa på övergångsställen också) gå brevid bilarna utan trottoar, klämmas mellan bilar och byggmaskiner etc. Spännande värre!

Vi kom iallafall fram till Chinatown hyfsat välbehållna, som påminde lite om Khao san road i Bangkok. Ett livligt shoppingstråk där´man kan köpa märkeskopior på skor, väskor och kläder till en billig peng.

Vi avslutade dagen på ett Steakhouse där vi drack lite fredagsöl. Fredagar är alltid speciella.

Idag... Idag har vi tagit det riktigt lugnt. Vi sov ut, och gick upp vid 09:30 för att äta hotellets frukostbuffè (grymmaste frukosten!). Efter det låg vi i sängen ytterliggare två timmar och kollade på 127 hours, grym film. Sen gick vi till hotellgymmet och svettades 1 timme. Hej träningsvärk... Seeeen plaskade vi runt i poolen innan vi gav oss av mot Kuala Lumpurs stor teknik-shoppingcenter. Fia, som gått och suktat efter en undervattenkamera i flera veckor gjorde slag i saken och köpte en. Det blev ingen mindre än en Panasonic Lumix FT4. Priset? 2500 svenska kronor.

Thats all for now

Over and out

Sofia och Jonas

Back in the city

I morse flög vi från Langkawi till Kuala Lumpur. Efter incheckningen på fin fin hotellet Furama promenerade vi bort till Time's Square för att shoppa linnen/t-shirts till Jonas. Efter 8 veckor i ryggsäck har kläderna antingen blivit kvarglömda, snodda eller gått sönder. Dock visade det sig lättare sagt än gjort att försöka få tag i något lätt och luftigt i hans storlek. Asiater är ett litet folk... I say no more. 

Vårat "rum" som mer liknar en lyxig 2-rumslägenhet är så härlig! Standarden är inte direkt vad vi är vana vid och duschen... mmm... Jag spenderade en timme med att ångbada mig ren från topp till tå, ansiktsmask, hårinpackning... 

Nu ska vi krypa ner i vår King size-bed. Kommer sova gott i natt, utan kackerlackor, ormar,spindlar och ödlor. 

Kram!

Fia

Moped till himlen

Idag har vi har kört genom "städer", djungel och landsbygd, i gassande sol och  piskande regn. Besökt stränder med svart sand och åkt upp i bergen och genom molnen. Ryggen, baken och benen är så ömma och ett varmt bad inte varit helt fel. 

Vi är en riktig "turistattraktion", fast för lokalbefolkningen. Barn pekar, kvinnorna ser med stora ögon och männen vinkar och hejar när vi kör förbi. Langkawi sägs vara Malaysias största turistö, men turisterna består mest i japaner, kineser och indier. I måndags låg vi på tarjung rhu beach och solade. Vi var helt ensamma på den km-långa stranden och folk som åkte förbi i sina bilar bromsade in och parkerade för att kunna titta på oss. Dock är de flesta människor vi möter väldigt vänliga och vill gärna prata. 

Trafiken på ön är inte så farlig som på andra platser vi besökt. Men den är fortfarande väldigt olik den vi har hemma. Att vi båda har körkort hjälper oss inte särskilt mycket då trafikreglerna verka sitta mer i lokalmentaliteten än i skyltarnas betydelse. Stopplikt gäller bara om någon faktiskt blockerar din väg, förbjuden högersväng likaså. Men som sagt, helt galna är de inte och vi kände oss så trygga man kan förvänta sig på en övertrimmad moped. 

I morgon ska vi upp tidigt för att flyga till kuala lumpur. Vi har ett fullspäckat schema och vi slog på stort och bokade 7 dagar på lyxhotellet Furama, som ligger mitt emot Times' square (som vanligt hoppade vi på ett sista minutenerbjudande med 70% rabatt, agoda rockar!). Vid vårt förra besök hann vi knappt med hälften av det vi ville se och göra så denna gång vill vi inte ha någon tidspress. 

Nu ska vi försöka oss på lite hemmasnickrad thaimassage på våra stela muskler. Sen måste vi packa och sova så vi kommer iväg i tid i morgon. 

Kram

Fia & Jonas