Dykning tar upp det mesta av vår tid för tillfället. Det blir tidiga kvällar och morgnar men det är ganska skönt på något vis.
Fia klarade Open Water idag, Vilket innebär att hon får dyka vart som helst i världen, till max 18 m. Till en början såg det mörkt ut om hon skulle kunna genomföra kursen eller inte eftersom hon fick problem med öron och lungor efter första dyket. Men efter fyra-fem dagars vila var hon på det igen, fast besluten om att inte ge upp. Min duktiga Lunta :)
....Jag då?
Igår tog jag min Open Water Advanced certifiering och får dyka till 30 m, mästra navigation, göra nattdyk och mer extremdyk. Nu står Rescue Diver på tur och när den är klar är jag redo för Diving Master som är en 2 månaders kurs och första steget mot att kunna dyka professionellt. Stort! Dock har jag varken tid eller råd med Master under denna tripp så det får vänta tills pengarna rullat in. Hur som helst så har jag verkligen funnit mitt rätta element. Jag älskade världen under vattenytan redan från första dyket och vill med hela min kropp göra dykningen till en del av min vardag.
Vår halvspikade plan för tillfället är att stanna på Trawangan fram till den 6e juni och sen spendera några dagar på Bali. Prova dykningen där och se om den har en chans mot Lombok. Sen kan man inte lämna Bali utan att ha provat på att surfa så det ska vi också hinna med. Efter det, datum oklart, lämnar vi Indonesien och flyger till Kambodja. Vi vill besöka Ankor wat och känna lite på det mytomspunna landet.
Det är lite mer än en månad kvar på vår resa och det är med blandade känslor vi börjar förbereda oss på att återvända hem.
Over and out
Jonas
tisdag 29 maj 2012
måndag 28 maj 2012
Pics
Bilder från de senaste dagarna.
Påväg till Lombok
fredag 25 maj 2012
The express way
Igår gav vi oss av tidigt för att ta lokalbåten till Lombok. Det kostade 10.000 rupiah, runt 8 svenska kronor för den 45 min långa båtturen. Helt ok. Väl framme vid hamnen hade vi blivit varnade för att ta en taxi och ist gå 1 km in till samhället och ta taxi därifrån, så vi knatade på. Vi dealade fram ett pris på 80.000 (60 kr, ungefär) och kördes på skumpiga vägar in till Mataram, huvudstaden. Vi villade runt en stund på Immigration innan vi fick våra papper rätt ifyllda. I luckan där vi skulle lämna dem förklarade en man diskret att om vi betalade 150.000 rupiah extra så skulle papperna bli klara samma dag. Ist för de obligatoriska 3 dagarna det annars skulle ta."the express way". Muta en myndighet...ok.
Det skulle dock ta 4 timmar för papperna att processas så vi letade oss bort till Mataram Mall. Ett stort köpcentrum med lite av varje. Ruskigt billigt alltihop. Till vår förtjusning hittade vi också McDonalds. Vilken lycka! Efter ännu en månad med ris och nudlar var det som vilken gourmétrestaurang som helst.
Vid fyratiden fick vi tillbaka våra pass och ytterliggare 30 dagar till vårt förfogande. Vi stoppade en taxi och åkte tillbaka till hamnen. Där lokalkontoret "stängt för dagen". Några Indoneser erbjöd sig köra oss för 100.000 rupiah/person (10 gr mer än normalt) och priset gick inte att diskutera. Vi visste att vi blev scamade men det var antingen betala eller stanna. Irriterade gick vi på deras båt tillsammans med 4 andra västerlänningar som fått samma deal. På båten satt även 10 indoneser, som inte behövde betala mer än 10.000/person. Väl på båten slöt vi upp med två galna kanadensare som vi senare inkvarterade i hotellet bredvid vårt eget. När båten la till vid Trawangans strand slog båten hårt mot en annan och fick ett stort hål i sidan. Jonas sa skadeglatt "kharma guys... Kharma."
Vi beslutade att gå och äta med kanadensarna, James och Sean. Mat blev till öl och trots den tidiga morgonen kom vi i säng efter 03.
Det var vår torsdag. Bilder kommer senare.
Over and out
Sofia & Jonas
Det skulle dock ta 4 timmar för papperna att processas så vi letade oss bort till Mataram Mall. Ett stort köpcentrum med lite av varje. Ruskigt billigt alltihop. Till vår förtjusning hittade vi också McDonalds. Vilken lycka! Efter ännu en månad med ris och nudlar var det som vilken gourmétrestaurang som helst.
Vid fyratiden fick vi tillbaka våra pass och ytterliggare 30 dagar till vårt förfogande. Vi stoppade en taxi och åkte tillbaka till hamnen. Där lokalkontoret "stängt för dagen". Några Indoneser erbjöd sig köra oss för 100.000 rupiah/person (10 gr mer än normalt) och priset gick inte att diskutera. Vi visste att vi blev scamade men det var antingen betala eller stanna. Irriterade gick vi på deras båt tillsammans med 4 andra västerlänningar som fått samma deal. På båten satt även 10 indoneser, som inte behövde betala mer än 10.000/person. Väl på båten slöt vi upp med två galna kanadensare som vi senare inkvarterade i hotellet bredvid vårt eget. När båten la till vid Trawangans strand slog båten hårt mot en annan och fick ett stort hål i sidan. Jonas sa skadeglatt "kharma guys... Kharma."
Vi beslutade att gå och äta med kanadensarna, James och Sean. Mat blev till öl och trots den tidiga morgonen kom vi i säng efter 03.
Det var vår torsdag. Bilder kommer senare.
Over and out
Sofia & Jonas
onsdag 23 maj 2012
A wonderfull life
Vi har smått förälskat oss i Trawangan och blir nog kvar här ett tag.
Jonas klarade open water-kursen med bravur och alla instruktörerna på Lutwala dive var mäkta imponerade. Direkt efter första certifieringen gav han sig på Advancedutbildningen och har hittills gjort deep-dive på 30 m och Night dive. Vanessa tror sig se en ny dive master inom kort.
För mig däremot var det lite jobbigare. Efter mitt första dyk (som var en enda lång kamp mot min egen kropp) hade jag kramp i lungorna och en hemsk huvudvärk som höll i sig flera dygn. Detta resulterade i att jag andra dagen på kursen tvingades pausa på obestämd tid tills mina lungor kändes normala igen. Först idag, 5 dagar efter mitt första dyk på 12 m fick jag göra mitt andra dyk. Denna gång gick det dock mycket bättre och jag behövde inte kämpa "mot mig själv" hela tiden. När vi kommit upp på båten igen var jag överlycklig, och kramade Jonas hårt, som följt med som stöd. Kanske blir det en dykare av mig också?
I morgon tar vi färjan över till Lombok. Vårt Visa måste förnyas och vi tänkte även utforska "fastlandet" lite. En del förnödenheter behövs också som schampo och solskydd etc. En stor bristvara på ön, och det som finns är tre gånger dyrare än i Sverige.
Nu är kl strax efter 20 och vi har en Tapasdejt Planerad. Mys.
Over and out
Sofia (Jonas hälsar!)
Jonas klarade open water-kursen med bravur och alla instruktörerna på Lutwala dive var mäkta imponerade. Direkt efter första certifieringen gav han sig på Advancedutbildningen och har hittills gjort deep-dive på 30 m och Night dive. Vanessa tror sig se en ny dive master inom kort.
För mig däremot var det lite jobbigare. Efter mitt första dyk (som var en enda lång kamp mot min egen kropp) hade jag kramp i lungorna och en hemsk huvudvärk som höll i sig flera dygn. Detta resulterade i att jag andra dagen på kursen tvingades pausa på obestämd tid tills mina lungor kändes normala igen. Först idag, 5 dagar efter mitt första dyk på 12 m fick jag göra mitt andra dyk. Denna gång gick det dock mycket bättre och jag behövde inte kämpa "mot mig själv" hela tiden. När vi kommit upp på båten igen var jag överlycklig, och kramade Jonas hårt, som följt med som stöd. Kanske blir det en dykare av mig också?
I morgon tar vi färjan över till Lombok. Vårt Visa måste förnyas och vi tänkte även utforska "fastlandet" lite. En del förnödenheter behövs också som schampo och solskydd etc. En stor bristvara på ön, och det som finns är tre gånger dyrare än i Sverige.
Nu är kl strax efter 20 och vi har en Tapasdejt Planerad. Mys.
Over and out
Sofia (Jonas hälsar!)
fredag 18 maj 2012
Dag: 90
Idag började vi vår Open water diving course. Kursen är 3 dagar och vi ska hinna 4 dyk + en hel del teori. Efter att ha gått igenom grunderna i poolen gjorde vi vårt första dyk. Det var fantastiskt och skrämmande på samma gång. Jonas var en naturbegåvning och lärde sig alla steg fort. Jag däremot fick kämpa för att känna mig bekväm i vattnet och efteråt kände jag mig som överkörd av ett tåg. Helt slut!
Vår instruktör Vanessa var en stjärna och gjorde att jag kände mig trygg även då jag hade problem med att få kontroll över min kropp, som inte alls ville vara 12 m under vattenytan. Well, it takes practice I guess.
Ikväll har vi en del plugg att göra. I morgon börjar vi tidigt (relativt...) redan vid halv nio.
Nu är vi båda friska igen och mår förträffligt! Hoppas allt är väl med er där hemma.
Kram
Fia (Jonas hälsar också)
fredag 11 maj 2012
"Spindeln gav mig en fläskläpp!"
Vi bor kvar på Eden Cottages och trivs väldigt bra. Någon dag framöver ska vi ta färjan över till Lombok och uppsöka Immigration. Planen är att stanna i Indonesien lite mer än en månad, men för att få göra det behöver vi förlänga vårt visum, annars måste vi ut ur landet den 28e Maj.
För några dagar sedan hittade vi en skorpion i vårt hus. En riktig skorpion... Och ytterliggare några dagar tidigare ramlade en stor spindel ner från taket, rätt i mitt ansikte när jag låg och sov. Det var ingen vanlig halvstor spindel utan en knytnävesor spindel som nästan gav mig en fläskläpp när den träffade min kind. Hua...
Jonas har fått öroninflammation och går på antibiotika så han vilar några dagar. Efter att han gått klart sin kur ska vi äntligen påbörja vår dykkurs.
Hoppas allt är bra där hemma! Jag saknar er lite grann men vill inte gärna komma hem. Kan ni inte komma hit ist?
Kram
Sofia
onsdag 9 maj 2012
Dag: 82
Hej!
Vi lever och mår bra här borta. Dagarna är rätt slöa och spenderas mest på stranden eller på långpromenader runt ön. Internetuppkoppling är en bristvara men det passar oss rätt bra. Skönt att bara vara otillgängligt bortkopplad från allt.
Inget mer att rapportera.
Over and out
Fia & Jonas
Vi lever och mår bra här borta. Dagarna är rätt slöa och spenderas mest på stranden eller på långpromenader runt ön. Internetuppkoppling är en bristvara men det passar oss rätt bra. Skönt att bara vara otillgängligt bortkopplad från allt.
Inget mer att rapportera.
Over and out
Fia & Jonas
lördag 5 maj 2012
Gili Trawangan
Båtresan mellan Bali och Lombok gick bra. Det var en del höga vågor och gungade ordentlig till och från. Dock hade vi tagit varsinn sjösjuketablett så vi klarade oss utan värre illamående.
När vi kom fram till Trawangan möttes vi av en numera välbekant syn, fin sand, blått hav och vackra palmer. Vi hade knappt hunnit vada i land förns en liten kille kom fram och frågade om vi behövde någonstans att bo och om vi ville köpa marijuana. Vi tackade artigt nej till båda och hoppade på en droska. Japp, ni läste rätt. Eftersom motordrivna fordon inte är tillåtna på ön erbjuder lokalbefolkningen häst och vagn-taxi. Det blev en skumpig resa på små stigar genom skogen och vi höll i oss så gott vi kunde, "chauffören" var inte den bästa och mer än en gång fruktade vi att vagnen skulle välta. Väl framme vid Eden Cottages möttes vi av ägaren Jim som bar in våra väskor och gav oss varsinn kall Sprite. Han visade oss vår stuga och gav oss lite tips på bra och billiga matställen längst stranden.
Fia, less på allt som hade med civilisation att göra, hade noga sett till att boka ett hotell långt bort från turiststråken. Tiden på Bali då jag låg sjuk använde hon till att dammsuga olika forum på jakt efter det perfekta boendet.
Eden Cottages ligger 100 m från havet en bit upp i skogen. Det finns bara 6 bungalows, en lagom stor pool, trevlig personal och det viktigaste av allt: inga störande ljud. Här kan vi tänka oss att stanna ett tag.
Tyvärr verkar jag ha lyckats smitta Fialuntan. Lagom till att jag blev frisk från min förkylning insjuknade hon. Så nu är rollerna ombytta och jag titulerar mig numera som Översjuksköterska Ullvàhn.
Over and out
Jonas
När vi kom fram till Trawangan möttes vi av en numera välbekant syn, fin sand, blått hav och vackra palmer. Vi hade knappt hunnit vada i land förns en liten kille kom fram och frågade om vi behövde någonstans att bo och om vi ville köpa marijuana. Vi tackade artigt nej till båda och hoppade på en droska. Japp, ni läste rätt. Eftersom motordrivna fordon inte är tillåtna på ön erbjuder lokalbefolkningen häst och vagn-taxi. Det blev en skumpig resa på små stigar genom skogen och vi höll i oss så gott vi kunde, "chauffören" var inte den bästa och mer än en gång fruktade vi att vagnen skulle välta. Väl framme vid Eden Cottages möttes vi av ägaren Jim som bar in våra väskor och gav oss varsinn kall Sprite. Han visade oss vår stuga och gav oss lite tips på bra och billiga matställen längst stranden.
Fia, less på allt som hade med civilisation att göra, hade noga sett till att boka ett hotell långt bort från turiststråken. Tiden på Bali då jag låg sjuk använde hon till att dammsuga olika forum på jakt efter det perfekta boendet.
Eden Cottages ligger 100 m från havet en bit upp i skogen. Det finns bara 6 bungalows, en lagom stor pool, trevlig personal och det viktigaste av allt: inga störande ljud. Här kan vi tänka oss att stanna ett tag.
Tyvärr verkar jag ha lyckats smitta Fialuntan. Lagom till att jag blev frisk från min förkylning insjuknade hon. Så nu är rollerna ombytta och jag titulerar mig numera som Översjuksköterska Ullvàhn.
Over and out
Jonas
torsdag 3 maj 2012
R.I.P FT4
Så dog min nya undervattenkamera, 9 dagar efter inköp. Vi hann varken dyka eller snorkla med den innan den lämnade in, föll av pinn, gick över till andra sidan.
Känns så där faktiskt. Jag gillade den verkligen, inte bara för att jag kunde fota under vatten, den tog fantastiska bilder även ovanför vattenytan. Med hjälp av garantin kanske de på Panasonic kan laga den eller ge mig en ny men oavsett så kommer det inte kunna fixas här. Jag erkänner, ett tag, kanske en timme eller två, var jag bitter. Men det tjänar ingenting till. Jag kan sura en vecka, en månad men kameran är ändå kaputt. Well Well...
Med hjälp av Anik, ägarinnan av hotellet, köpte vi idag båtbiljetter till Trawangan, en utav de tre giliöarna utanför Lombok. Vi reser tidigt i morgon bitti och förhoppningsvis är den 4 timmar långa resan inte allt för tung för min lilla sjukling Jonas. Som också mår bättre idag, ingen feber bara hostig och trött.
Det ska bli så härligt att lämna bilar och mopeder bakom oss och leva enkelt strandliv ett tag. Denpasar tar verkligen priset i galen trafik. Det är skrämmande och deprimerande att se så många som inte tar minsta hänsyn till andra människors välbefinnande.
Over and out
Sofia
Känns så där faktiskt. Jag gillade den verkligen, inte bara för att jag kunde fota under vatten, den tog fantastiska bilder även ovanför vattenytan. Med hjälp av garantin kanske de på Panasonic kan laga den eller ge mig en ny men oavsett så kommer det inte kunna fixas här. Jag erkänner, ett tag, kanske en timme eller två, var jag bitter. Men det tjänar ingenting till. Jag kan sura en vecka, en månad men kameran är ändå kaputt. Well Well...
Med hjälp av Anik, ägarinnan av hotellet, köpte vi idag båtbiljetter till Trawangan, en utav de tre giliöarna utanför Lombok. Vi reser tidigt i morgon bitti och förhoppningsvis är den 4 timmar långa resan inte allt för tung för min lilla sjukling Jonas. Som också mår bättre idag, ingen feber bara hostig och trött.
Det ska bli så härligt att lämna bilar och mopeder bakom oss och leva enkelt strandliv ett tag. Denpasar tar verkligen priset i galen trafik. Det är skrämmande och deprimerande att se så många som inte tar minsta hänsyn till andra människors välbefinnande.
Over and out
Sofia
onsdag 2 maj 2012
Sjukstuga vol.2
Igår tog vi en taxi till staden Ubud, 40 min från Denpasar. En stad full av kultur och sevärdheter och vi hade verkligen sett fram emot det. Men vi hann inte mer än äta lunch så började Jonas känna sig hängig. Vi försökte någon timme till sen tog vi en taxi hem. Väl hemma fick Jonas feber, hosta och rinnig näsa och han sov resten av dagen.
Under tiden som Jonas ligger sjuk undersöker jag möjligheterna att ta oss härifrån. Bali är fantastiskt vackert och människorna trevliga. Men trafiken, vi klarar inte av den! Bilar och mopeder kör rally dygnet runt och vi blir snart galna på't. Igår när vi satt i taxin påväg hem från Ubud frågade jag chauffören om det var svårt att skaffa körkort här. "nono! Easy! If you don't make it just pay extra!" Åå, så bra tänkte jag och frågade sen om det var mycket olyckor, "Yeees very much!".... No shit. Att chauffören sen skrapade hela sidan på bilen mot en trottoarkant gjorde mig inte alls så förvånad.
Just nu ligger jag vid poolen och mailar med några dykskolor på ön Trawangan, utanför Lombok. Där finns varken bilar eller mopeder och man tar sig runt med cykel. Väldigt tilltalande just nu. Sen är det verkligen på tiden att vi tar tag i dykningen som vi båda drömt om så länge.
Nej, dags för ett dopp. Varmt idag, strålande sol och runt 35-36 grader. Hotellpersonalen tycker att jag är tokig som självmant ligger i solen. "Bali men like white skin!"... Det ska jag självklart ha i åtanke.
Over and out
Sofia
Under tiden som Jonas ligger sjuk undersöker jag möjligheterna att ta oss härifrån. Bali är fantastiskt vackert och människorna trevliga. Men trafiken, vi klarar inte av den! Bilar och mopeder kör rally dygnet runt och vi blir snart galna på't. Igår när vi satt i taxin påväg hem från Ubud frågade jag chauffören om det var svårt att skaffa körkort här. "nono! Easy! If you don't make it just pay extra!" Åå, så bra tänkte jag och frågade sen om det var mycket olyckor, "Yeees very much!".... No shit. Att chauffören sen skrapade hela sidan på bilen mot en trottoarkant gjorde mig inte alls så förvånad.
Just nu ligger jag vid poolen och mailar med några dykskolor på ön Trawangan, utanför Lombok. Där finns varken bilar eller mopeder och man tar sig runt med cykel. Väldigt tilltalande just nu. Sen är det verkligen på tiden att vi tar tag i dykningen som vi båda drömt om så länge.
Nej, dags för ett dopp. Varmt idag, strålande sol och runt 35-36 grader. Hotellpersonalen tycker att jag är tokig som självmant ligger i solen. "Bali men like white skin!"... Det ska jag självklart ha i åtanke.
Over and out
Sofia
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)